Flera murar att rasera

Skrivet av Abir 2009-11-09  |  1 kommentarer

Jag minns så väl de där dagarna då jag bodde i ett kommunistiskt Bulgarien och både Västtyskland och Östtyskland höll på att darra inför den stora förändringen.

Självklart ställde man sig väldigt negativt i Bulgarien till murens fall, till att familjer återförenades, att frihetens vindar tog fart även i den östtyska delen, att kål inte längre var den enda grönsaken människor fick äta dag in och dag ut för att klara sig. Självklart var det negativt att hårt arbete skulle löna sig, för att kommunism handlar ju om att oavsett hur mycket du jobbar måste ändå alla få lika mycket. Att inte planlägga ekonomin var ett absurt och helt felaktigt sätt att hantera statens ekonomi tyckte man i det kommunistiska Bulgarien. Allt ska ägas av staten, byggnader lika mycket som människorna. Det fick vi lära oss i skolan, vi tillhörde kollektivet, partiet, staten.

Jag hoppas att vi en dag kommer att se muren mellan Israel och Palestina falla. Jag hoppas en dag kunna se muren mellan Nord- och Sydkorea falla. Jag hoppas att den politiska ”kinesiska” muren faller.

Visst har frihetliga idéerna och demokratin kommit långt, men vi är långt ifrån färdiga. Muren som skapas av att folk hungrar ihjäl finns och terroriserar människor i Afrika. Muren som begränsar den mänskliga tanken och täcks av oljans slöja finns i allra högsta grad i Mellanöstern. I Europa har vi vår egna lilla utmaning, i form av främlingsfientliga högerextremister eller socialistextremister, vilka jag ser som varandra spegelbilder. De skulle vilja både ha fysiska murar och politiska murar. De första för att bura in alla oliktänkande. De andra för att döda varje frö till oliktänkande och individperspektivet.

Det gäller att aldrig sluta tro på människan och hennes förmåga, hennes egenmakt och insikt och kunskap om vad som är bäst för henne. Endast när vanliga människor börjar röra sig mot samma mål som förändring i så stor skala uppstår så snabbt. Det är så härligt att återuppleva de bilder som sändes i tv, av hur människor stod i tiotusentals och ville få bort muren. Så hoppingivande. Det kan hända igen. När som helst. Var som helst.