Skrivet av Abir 2010-01-21 | inga kommentarer
Det är 10 år sen. Hedersrelaterat våld är mycket äldre än så, men det var just falled med Fadime som gjorde det svenska samhället och media medvetna om allvaret i problematiken.
Tyvärr kan jag än idag hitta argumentation som bygger sin tes på att hedersrelaterat våld är religionsbaserat eller att det är kulturrelaterat.
Det handlar om rent förtryck av kvinnor. Ännu ett sätt, ett våldsamt sådant, att kontrollera kvinnor.
Denna form av våld bygger på att mannen, oavestt hur gammal, bildad, tjänar sina egna pengar eller inte, mår psykiskt bra eller inte - det spelar ingen roll, så länge det är en man, finner en kvinnlig släktings beteende opassande - vad det innebär kan variera mellan allt från att hon pratade för länge med sin manliga lärare till att hon har sex före ätenskapet - för att hon ska råka illa ut.
Jag kan inte, för allt i livet, förstå hur man kan relatera det till religion eller kultur och på så sätt skapa en acceptans.
I Sverige är det ingen som äger en människa. I Sverige är vi alla fria. I Sverige SKA vi kunna leva våra liv efter egen vilja. Mindre än så är det inte acceptabelt. Därför måste domstolar, poliser, socialtjänstens medarbetare, lärare m.fl. utbildas i denna form av kvinooförtryck. Politiska markeringar mot länder där män som begår hedersrelaterat våld måste göras.
Tänker på dig, Fadime. Och alla dina medsystrar fångade i hederns våld.
Skrivet av Abir 2010-01-04 | inga kommentarer
Har varit i London i några dagar över julledigheten. Jag har funderat ofta under min vistelse över olikheterna mellan dessa två städer.
Det skiljer en hel del, men jag tror att det finns flera läxor som man skulle kunna ha nytta av, trots allt har London legat i ruiner en gång i tiden och det är en storstad.
Det jag har tyckt varit synd är att man i London hade, efter andra världskriget, valt att enbart bygga på bredden, inte så mycket på höjden. Det tog en massa plats, gav små bostadsutrymmen och gjorde stan mycket större än vad den behövde bli. På senare tid har engelsmännen insett att för att möta utmaningen med ett expansivt London måste även höjden i staden nyttjas.
Ska Stockholm bli den storstad i Sverige som fungerar även som en huvudstad i både Sverige och Skandinavien, måste en mångfald inom byggnadsstilar tillåtas. Denna konservatism som politiska partier visar i Stockholmsstads stadshus är förvånande. Den visar på kortsiktighet och småtänkande, när i själva verket Stockholm behöver bli stort, attraktivt och världens bästa miljöstad.
Därför tycker jag att det är skönt att både Per Ankesjsö (C) och Lukas Forslunds (C) debattinlägg i dagens Svd är väldigt viktigt. Det är dags för de andra politiska partierna att visa var de står. Vill de bevara som det är eller ska vi gå fram mot framtiden välrustade?
Skrivet av Abir 2010-01-02 | 1 kommentarer
December månad 2009 var bland de blodigaste månaderna i Irak sen den amerikanska invasionen, även om antalet irakiska offer är relativt låga i jämförelse.
Antalet dödade irakier under december månad 2009 var 367.
306 av dem var civila.
Antalet dödade amerikanska soldater under december månad var noll.
Jag hoppas att svenska och europeiska journalister kanske börjar förstå att det våld som hänt i Irak sen 2003 handlade aldrig om amerikanerna, utan snarare om terrorism mot den civila befolkningen och mot demokratin.
Journalister som Åsa Linderborg och Erik Wijk är tyvärr förblindade av sin egna ideologi utan att ta hänsyn till den irakiska verkligheten och det irakiska folkets vilja.
Men jag måste erkänna att det är spännande varje gång extrem vänstern möts med islamistiska fundamentalister.
Skrivet av Abir 2009-12-30 | 2 kommentarer
Det har varit ett mycket spännande år.
Mycket har hänt, jag har lärt mig så himla mycket. Några viktiga händelser i mitt liv tänkte jag dela med er som vill läsa
1. 3e namnet på Centerpartiets Europaparlamentslista. För mig var det en stor heder att få stå på Centerpartiets lista till Europaparlamentet.
2. Valkampanj. Jag bedrev tillsammans med ett mycket bra team en av Sveriges mest minnesvärda personvalskampanjer. Jag hade tur och det var ärofyllt att få bedriva valkampanj med mina vänner: den strategiske Henrik Sjöholm, den välorganiserade Stina Bengtsson,den taktiskte Joakim Bogdanoff, den tankefulle Johan Hedin, den nogranne Fredrik Jöngren, den energiske Per Karlberg, den glädjesprudlande Stina Berge, den evigt älskande Kholod Salman, den smakfulla Tobias Wahlqvist, den snabbtänkta Mila Eklund, den outtröttliga Nermin Maria Bunyamin, den som upptäckte mig landstingsrådet Gustav Andersson, den sympatiske Per Ankesjö. Och många många fler centerpartister runt om i landet.
3. Under valkampanjen reste jag runt i hela Sverige och fick se så mycket.
4. Jag träffade Iraks primiärminister som tog emot mig för ett speciellt möte, rörande Europas framtida relationer till Irak.
5. Jag skaffade en underbar katt, en blandning av olika katter. Cesar heter han.
6. Jag köpte lägenhet.
7. Jag besökte pyramiderna i Giza, Egypten.
8. Jag kom trea i medlemsomröstningen i Stockholms stad, Centerpartiet.
9. Min far är fortfarande vid god hälsa och vid livet.10. Min mor är 50 år och tog körkort.
11. Mina småsyskon växer och är jätteduktiga i skolan.
12.a Jag är vid god hälsa och oftast på bra humör.
13. Jag är hoppfull, fortfarande.
14. Jag har träffat ett väldigt stort antal väljare under valkampanjen. Dessa möten är ovärderliga för mig. Dessa möten med människorna är bland det bäst som har hänt mig.
Jag är fortfarande lite glömsk och har säkert glömt en hel del men jag hoppas jag blir förlåten.
Jag ser fram emot ett ännu mera lärorikt 2010.
Skrivet av Abir 2009-12-14 | 2 kommentarer
Idag är det sex år sen Saddam fängslades.
Jag var då i Irak och arbetade på den tiden med den provisoriska irakiska regeringen. Jag minns hur vi stod alla, vi var inte så många som jobbade från början, i premiärministerns rum och väntade på att få uppgiften bekräftad.
Bredvid mig stod Layla, då 53 år. Hennes man hade för 25 år sen blivit mördad av Saddams säkerhetspolis.
Jag höll om henne hela tiden. Jag var rädd att hon skulle ramla ihop. Det gör ont att gå längs minnenas allé och återuppleva all denna smärta.
Själv tänkte jag på min far, som befann sig några kilometer bort. Jag mindes natten vi skiljdes åt när jag var sex år gammal, hur ledsen jag var och kunde inte sova i flera nätter och grät oavbrutet. Jag mindes den hemska dagen då mamma och jag fick nyheten om hans avrättning när jag var 10 år. Jag mindes mammas skrik när hon fått reda på att både pappa och farbror Majid blivit dödade. Jag lekte ute på gården och hörde skriken. Jag förstod på en gång att det var mamma, trots att huset var 10 våningar högt. Jag sprang upp till sjätte våningen, hade inte ork att vänta på hissen. Utanför det studentrum som var vårt hem, stod män med bistra miner i vår dörr och i korridoren. Jag hörde mamma skrika igen. Jag fick inte komma in. De ville inte att jag skulle se mamma i det tillståndet. Jag svor, spottade, skrek. Jag ville till mor, jag förstod att det gällde min far. Vi hade inte hört från honom på över två år. Men de ville inte släppa in mig.
Mamma hörde mina skrik, som tydligen var högre än hennes egna, och knuffade undan alla människor som samlats för att trösta och sprang ut till mig. Ingen förstod mammas smärta bättre än jag. Ingen förstod min sorg bättre än min mor.
I många irakiers hjärtan finns det sådana smärtsamma ögonblick.
När tyrannen blev fängslad tänkte vi på alla de som fallit offer för hans våld och som aldrig kunde få uppleva själva den dagen då mördaren blev fängslad.
Det irakiska folket förtjänar att få leva i fred, säkerhet och demokrati. Jag hoppas att när man tänker på Irak, att man inte bara ser olja eller amerikaner eller bilbomber. Jag hoppas att man framför allt ser människorna. Att man sätter dem i främsta rummet när man diskuterar Irak.
Skrivet av Abir 2009-11-09 | 5 kommentarer
Jag finner Mahmoud Aldebes utspel om att dra tillbaka sin kandidatur väldigt märkligt. Nomineringskommittén hade redan gått ut och berättat i ett pressmeddelande att Aldebe inte kommer att stå på någon centerpartistisk lista.
Jag vill inte vara småaktig, men Mahmouds försök att spela martyr är patetiska och allt för lika Jimmie Åkessons försök att vara svenska medias lilla martyr som aldrig får vara med och leka.
Jag kan inte för allt i världen förstå mig på alla som försöker spela martyrer och försöker tillskansa sig privilegier utan att ha arbetat för dem. Först var det så synd om alla invandrare i Sverige som är små stackars flyktingar. Sen kom stackars små invandrarkvinnor som alla blev slagna hemma. Och sen kom vågen med ”jag bor i den slitna förorten, så jag får göra som jag vill”. Nu är det ”ni alla hatar mig för att jag är muslim”-melodin.
Det är inte synd om mig, som både bott i förorten, är född muslim, kvinna och ensamkommande flyktingbarn.
Det är synd att ett demokratiskt land som Sverige inte kan(vill?) ta tillvara på de resurser som människorna som bor här innehar. Det är synd att systemet sätts före människan. Det är synd att vi inte klarar av att se varje människa som en individ. Det är riktigt synd. Hur ska Sverige bli konkurrenskraftigt? Det ligger i denna nations intresse, för att kunna överleva, att välkomna människor och ta tillvara på dem.
Jag är inget stackars-case. Jag har jobbat hårt för att komma dit jag är idag, jag har fortfarande stora drömmar att förverkliga. Jag vägrar blir ett offer. Jag vägrar falla i den social-demokratiska fällan av att vara liten och hjälplös. Jag vägrar låta staten bestämma åt mig. Eller tänka åt mig.
Staten är summan av oss alla.
Jag vill. Jag kan. Jag ska.
Så, deal with it!
Skrivet av Abir 2009-11-09 | 1 kommentarer
Jag minns så väl de där dagarna då jag bodde i ett kommunistiskt Bulgarien och både Västtyskland och Östtyskland höll på att darra inför den stora förändringen.
Självklart ställde man sig väldigt negativt i Bulgarien till murens fall, till att familjer återförenades, att frihetens vindar tog fart även i den östtyska delen, att kål inte längre var den enda grönsaken människor fick äta dag in och dag ut för att klara sig. Självklart var det negativt att hårt arbete skulle löna sig, för att kommunism handlar ju om att oavsett hur mycket du jobbar måste ändå alla få lika mycket. Att inte planlägga ekonomin var ett absurt och helt felaktigt sätt att hantera statens ekonomi tyckte man i det kommunistiska Bulgarien. Allt ska ägas av staten, byggnader lika mycket som människorna. Det fick vi lära oss i skolan, vi tillhörde kollektivet, partiet, staten.
Jag hoppas att vi en dag kommer att se muren mellan Israel och Palestina falla. Jag hoppas en dag kunna se muren mellan Nord- och Sydkorea falla. Jag hoppas att den politiska ”kinesiska” muren faller.
Visst har frihetliga idéerna och demokratin kommit långt, men vi är långt ifrån färdiga. Muren som skapas av att folk hungrar ihjäl finns och terroriserar människor i Afrika. Muren som begränsar den mänskliga tanken och täcks av oljans slöja finns i allra högsta grad i Mellanöstern. I Europa har vi vår egna lilla utmaning, i form av främlingsfientliga högerextremister eller socialistextremister, vilka jag ser som varandra spegelbilder. De skulle vilja både ha fysiska murar och politiska murar. De första för att bura in alla oliktänkande. De andra för att döda varje frö till oliktänkande och individperspektivet.
Det gäller att aldrig sluta tro på människan och hennes förmåga, hennes egenmakt och insikt och kunskap om vad som är bäst för henne. Endast när vanliga människor börjar röra sig mot samma mål som förändring i så stor skala uppstår så snabbt. Det är så härligt att återuppleva de bilder som sändes i tv, av hur människor stod i tiotusentals och ville få bort muren. Så hoppingivande. Det kan hända igen. När som helst. Var som helst.
Skrivet av Abir 2009-10-20 | 1 kommentarer
Jaha, det visade sig att de flesta av lilla Jimmies påståenden var felaktiga.
Hade dock inte förväntat mig något mer, men så många felaktiga, eller ska jag kalla dem lögnaktiga påståenden, hade jag inte trott att en seriös politiker dristade sig till. Aja baja Jimmie! Vill du ge dig in i storpolitiken, får du också stå till svars för dina påståenden. Det är inte som på ett internt partimöte där du kan ljuga hej vilt för dina partikamrater och dra till vilka “sanningar” som helst, som det verker vara fallet i SD.
Vänta nu, vad hette det nu igen?
Just det, demokrati!
Skrivet av Abir 2009-10-20 | 3 kommentarer
Alla sätter inte makten före principerna!
Det är vad Maud Olofssons starka avståndstagande från SD:s Jimmie Åkesson och ett framtida samarbete om de hamnar i Riksdagen, betydde för mig. Och det betyder så oerhört mycket.
Det är exakt vad som står på spel till valet 2010. Vilket Sverige vill vi ha? Ett Sverige där alla människor har samma värde och rätt? Eller ett Sverige där vi tar fram ett måttband varje gång en människa kommer till Sverige för att se hur de uppfyller svenskheten skala? Förresten, vem sätter upp denna skala på svenskhet? Kanske Svenska Akademin? För att jag skulle inte vilja att SD gjorde det- då skulle de väl tvinga mig blodpudding och annat äckligt (för att visst var det svenskt?)
Jag skulle vilja att alla partier gjorde detsamma som Maud: Försäkrar oss att de inte skulle, under inga omständigheter, samarbeta med SD om de kom in till riksdagen. Att man hellre är utan regering än låter dem få en vågmästarroll!
Det är så skönt att se hur Åkessons försök till att bli martyr och alla svenskars talesperson krossas av Maud. Kanske fler som känner att Jimmie inte representerar vad som är svenskt?
Skrivet av Abir 2009-10-19 | 1 kommentarer
Eftersom SD och deras jaktledare inte orkat hitta fakta, finns 7 klargörande punkter:
1. Islam är en religion, en trosuppfattning som människor utövar bäst de vill.
2. Politisk islam, är en politisk ideologi som syftar till att skapa en stat som grundar sig på Koranen, sharia lagarna och profeten Muhammeds sunna (en samling skrifter som beskriver regler)
3. Alla människor som är födda i islam är inte per automatik utövande muslimer, lika lite som alla människor i Sverige är praktiserande protestanter
4. Alla muslimer vill inte till Sverige
5. Alla praktiserande muslimer är inte av samma sort, bara inom shiia islam finns 72 olika riktningar, inom sunni islam finns det i alla fall 6 riktningar där den mest fundamentalistiska är salafi. De utgör en ytterst liten del av den totala mängden praktiserande muslimer. Så att klumpa alla i samma grupp är lika korkat som inkorrekt.
6. Den väsentliga diskussionen bör nog ändå handla om alla människor är lika värda eller inte. Jag vet att Stina utgår från denna princip, den är djupt förankrad i varje människa som har någolunda kunskap om sig själv och sin omgivning(man behöver inte vara en proffessor för att fatta det, liksom). Den andra diskussionen bör handla om vår människosyn. Ser vi på människor som fågelungar som väntar på att bli matade eller ser vi på människan som en självständig individ som kan fatta sina egna beslut.
7. Ofta glöms det faktum i sådana diskussioner att de flesta nya svenskar inte har nåt val när det gäller att få en bostad. Man tager det man haver. En misslyckad socialdemokratisk integrationspolitik och det faktum att folk får inga jobb i småorter leder till hög koncentration i stodstadsregionerna. För att inte tala om den känsla av utanförskap människor ständigt får kämpa mot.
Det är nog mer i den här diskussionen än muslimer, kritik eller icke-kritik. Men ett är säkert, SD är inte rumsrena när det gäller främlingsfientlighet.
